"Diskutera gärna - men viktigt med rätt utgångspunkt"
- 2016-04-11
- 15:27
- Debatt
Miljökraven har höjts rejält de senaste decennierna. Därför är det viktigt att debatten håller isär historiska gruvor och gruvor i drift idag. Det skriver i dag Per Ahl, Vd Svemin, på SvD Debatt.
Naturskyddsföreningen lyfter på SvD Debatt 6/4 tre nedlagda gruvor som exempel på att kostnader för gruvavfall riskerar hamna på skattebetalarna. Vad de missar att förklara är att alla gruvor i exemplet fick sina miljötillstånd enligt äldre lagstiftning. Sedan dess har kraven, med rätta, höjts rejält. 2002 infördes bestämmelser i miljöbalken om en obligatorisk ekonomisk säkerhet för den som bedriver verksamhet som omfattar deponering av avfall. 2013 skärptes sen kraven ytterligare när förordningen om utvinningsavfall reviderades.
Ingen kunde vara mer bekymrad över dessa tre gruvors öde än den svenska gruvbranschen själv. De har smutsat ner en hel bransch – trots att de är tre tydliga anomalier och inte på något sätt representativa för dagens moderna gruvnäring. Idag finns dessutom miljardbelopp avsatta av våra gruvföretag som ekonomiska säkerheter.
Naturskyddsföreningen skriver med anledning av att regeringen inom kort lämnar sina synpunkter på Riksrevisionens rapport om ”Gruvavfall – ekonomiska risker för staten” (RIR 2015:20). Vi är positiva till granskningen men konstaterar att inte heller Riksrevisionen håller isär historiska gruvor och gruvor i drift idag. Det gör att deras slutsatser baseras på felaktiga utgångspunkter. Dessutom finns andra problem med deras åtgärder.
- Förslaget med en fondlösning skulle strida mot den vedertagna principen om att ”förorenaren betalar”. En sådan avvikelse är omotiverad. Fortsätt istället tillämpa nuvarande system med krav på att respektive företag avsätter ekonomiska säkerheter.
- Förslaget att Bergsstaten i sin prövning av ansökan om bearbetningskoncession även inkluderar kostnaderna för avfallshantering och efterbehandling är problematisk. Dels eftersom det inte finns underlag till annat än schablonbedömningar, dels eftersom avfallshantering och efterbehandling hör hemma i den efterföljande prövningen om tillstånd enligt miljöbalken och inte som en del av bearbetningskoncessionen.
Vi diskuterar gärna hur den svenska gruvindustrin kan utvecklas tack vare högt ställda miljökrav. Såväl SveMin som Naturskyddsföreningen vill ha en hållbar mineralförsörjning, men diskussionen måste ha rätt utgångspunkt.
Naturskyddsföreningen lanserade nyligen en mineralhierarki som går ut på ökad återvinning och återbruk. Metaller är perfekta kretsloppsmaterial, de kan användas, omformas och återvinnas. Det ska givetvis utnyttjas. Hur vi än räknar så räcker dock inte de metaller som finns i dag. Vi måste – än så länge – tillföra nytt material in i det cirkulära systemet. Det är här den svenska gruvnäringen kommer in i bilden.
Men det är inte främst våra behov här i Sverige, eller ens i Europa, som de närmaste årtiondena framförallt måste tillgodoses. Utan det handlar om de miljoner människor i världen som står i begrepp att resa sig ur fattigdom som kommer att stå för den största efterfrågan. Det vore rent omoraliskt att förneka dem den materiella standard som vi själva tar för givet. Vi tycker att råvarorna ska vara så hållbart producerade som möjligt. Det kan vi göra i Sverige.
Men om vi återvänder till Europa igen. Vårt behov av metaller är idag långt mycket större än vad som produceras inom Europas gränser. Därför importeras stora mängder mineral och metaller till EU. Innehållet i din bil, i din telefon och i vindkraftverken, som vi gärna vill ska alstra vår klimatsmarta energi, kräver mängder av metaller. Metaller som alltför ofta har sitt ursprung i länder mycket långt från den svenska miljölagstiftningen (en av de strängaste i världen) och kanske ännu längre från den svenska arbetsmiljölagstiftningen. Det är med de ögonen man måste gå in i debatten om den svenska gruv- och mineralnäringens framtid.
Sverige är idag Europas ledande gruvnation och står för 90 procent för all järnmalm som produceras här. Det ska vi vara stolta över. Det finns dessutom potential att utöka produktionen av såväl järnmalm som andra malmer. I en allt osäkrare omvärld ska inte heller vikten av en ökad självförsörjning underskattas. Den svenska gruv- och mineralnäringen är idag i absoluta världsklass och vi som verkar inom näringen är medvetna om vårt ansvar att begränsa påverkan på naturen. Vi vet att vi gör ett bra jobb och vi diskuterar gärna hur vi kan fortsätta utvecklas.
Per Ahl, vd SveMin