Utstationering av arbetstagare

Lagen om utstationering i korthet

• Lagen gäller när en arbetsgivare som är etablerad i ett annat land än Sverige utstationerar arbetstagare i Sverige i samband med att arbetsgivaren tillhandahåller tjänster över gränserna.   
• Utstationering kan förekomma i tre fall:

1. När en arbetsgivare för egen räkning och under egen ledning sänder arbetstagare till Sverige enligt avtal med en mottagare av tjänsten i Sverige,
2. när utstationeringen sker inom en koncern och
3. när arbetskraft hyrs ut till ett användarföretag i Sverige.   

• Utstationerade arbetstagare är arbetstagare som vanligen arbetar i ett annat land, men som under en begränsad tid arbetar i Sverige. Lagen anger vilka svenska bestämmelser som är tvingande för utlandsetablerade företag som tillfälligt sänder arbetskraft till Sverige.   
• Arbetsmiljöverket utses till förbindelsekontor, dvs. den myndighet som ska kunna informera arbetsgivare om vilka villkor som kan bli tillämpliga vid utstationering i Sverige.  

Bakgrund

Ett EG-direktiv från 1996 (dir 96/71 EG) reglerar vad som ska gälla när arbetstagare som vanligen arbetar i ett visst EU-land (eller i ett land utanför EU) sänds från det landet till ett annat EU-land för att under en begränsad tid arbeta där. Detta kallas utstationering av arbetstagare. När utstationering sker ska vissa minimiregler i det land där arbetet utförs göras tillämpliga för de utstationerade arbetstagarna. EU-länderna har införlivat direktivet i nationell lagstiftning senast.

I Sverige trädde en lag om utstationering av arbetstagare i kraft 16 december 1999. Arbetsgivare med hemvist eller säte i Sverige som utstationerar arbetstagare till andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) har att tillämpa de bestämmelser som ska gälla i respektive land. Det bör observeras att den svenska utstationeringslagen inte ska tillämpas i sådana fall. I varje EES-land ska en lag om utstationering av arbetstagare finnas som anger vilka regler som ska gälla då ett utländskt företag tillfälligt sänder personal till just det landet.

För att få veta vilka regler som gäller för utstationeringar i andra EES-länder kan svenska företag vända sig till de så kallade förbindelsekontor som ska finnas i varje land. Andra länder kan ha införlivat EG-direktivet i nationell lag på något annorlunda sätt än vad Sverige har gjort eftersom direktivet ger vissa valmöjligheter för respektive medlemsstat.

Under punkterna ovan beskrivs översiktligt den svenska lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare som gäller från 16 december 1999. Lagen gäller när företag som är etablerade i utlandet sänder arbetstagare till Sverige för att dessa under en begränsad tid ska arbeta här.

Tillämpningsområde

Lagen gäller för alla utländska arbetsgivare som utstationerar arbetstagare i Sverige, alltså även arbetsgivare från länder utanför det Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Arbetsgivare från länder utanför EES ska således inte behandlas mer förmånligt än arbetsgivare från EES-länder. Lagen gäller inte för arbetsgivare inom handelsflottan såvitt avser besättning ombord.