Aktuellt

Misslyckat politiskt tvärkast

Per Ahl och Marie Nilsson, kollage för debattartikel om dieselskatt

Klimatomställningen i gruvorna går snabbt, fossilfrihet kommer uppnås snabbare under jord än ovan. Men omfattande investeringar krävs och mycket forskning återstår. Att regeringen nu väljer att slå undan fötterna för den utvecklingen med en skenbart klimateffektiv punktskatt är inte bara olyckligt ur klimathänseende, det slår också hårt mot jobbskapande, teknikutveckling och framtidstro – framför allt i norra Sverige.

Gruvbranschen bidrar aktivt i klimatomställningen och har i samarbete med ”Fossilfritt Sverige” stakat ut mål och tänkbara vägar i ”Färdplan för en konkurrenskraftig och fossilfri gruv- och mineralnäring”. Företagen jobbar kontinuerligt med åtgärder, forskning och utvecklingsprojekt. Tillsammans med leverantörer utvecklas och testas mängder av nya lösningar i våra gruvor.

Förhållandena i våra nordligaste län är speciella med snörika och kalla vintrar. De lösningar som utvecklas måste därför vara robusta och även klara de förhållanden som råder i gruvor. Men möjligheterna är goda. Med batteriteknik kan mindre maskiner successivt fasa ut diesel som drivmedel. Bensin är inte tillåtet i underjordsgruvor av brandsäkerhetsskäl. I ovanjordsgruvor kan transportband och eldrift stå för en ansenlig del av lösningen. Branschen är alltså på god väg – redan idag tillhör svenska gruvor världseliten i gruvdrift med så lite klimatpåverkan som möjligt.

När nu regeringen som ett av sina första förslag riktar in sig på att redan till hösten ta bort den reduktion på dieselskatt som gruvnäringen har så kan den oinvigde luras att tro att den pågående elektrifieringen skulle gå ännu snabbare. El borde väl gynnas om priset på diesel ökar? Låt oss då förklara hur resultatet istället blir ökad klimatpåverkan.

Till att börja med bygger utfasningen av fossila bränslen på att ny teknik och i vissa fall nya bränslen utvecklas och testas i realistiska förhållanden. Utvecklingen av ny teknik tar tid. Ingen ansvarsfull arbetsgivare riskerar miljö eller arbetstillfällen för att av skatteskäl införa obeprövade lösningar. Tillgången på biobränslen är begränsad och andra alternativ är inte tillgängliga förrän om ett ytterligare ett antal år.

Om produktionsvillkoren, i det här fallet skatterna, dramatiskt förändras utan hänsyn till vilka möjligheter som finns att ställa om verksamheten, är risken uppenbar för en förflyttning av produktion till andra länder. I gruvornas fall handlar det om att gruvbrytning med väsentligt högre dieselberoende i framförallt Sydamerika ökar, medan den i Sverige minskar. Samtidigt ökar Europas importberoende av metall till elbilar, vindkraftverk och solceller. Och – tvärtemot vad ambitionen är – klimatutsläppen för att möta efterfrågan på metall ökar. Det som däremot minskar är arbetstillfällen, liksom teknikutveckling för att möta klimatutmaningen.

Sammanfattningsvis, regeringens förslag om slopad reduktion på dieselskatt för gruvindustrin riskerar motverka sitt egentliga syfte av främst tre skäl:

  • 1) Förändringen sker i ett slag, det vill säga ingen stegvis utfasning.
  • 2) Den orimligt korta framförhållningen. Förslaget föreslås träda i kraft redan i augusti i år.
  • 3) Det faktum att det på kort sikt saknas alternativ till diesel.

Dessutom, om nu detta förslag är en god klimatpolitik – varför behålls undantaget för lantbruket i söder medan gruvorna i norr ska betala lika mycket skatt som dem som kör diesel på allmän väg?

Vi vill fortsätta arbetet med att ställa om vår bransch till fossilfrihet och visa världen vad som är möjligt att uppnå. Men den resan riskerar att urholkas av ett politiskt tvärkast som ändrar förutsättningarna för branschen. Den klimatomställning som pågår är mycket angelägen. Det vore oansvarigt av regeringen att låta en verkningslös höjning av punktskatten få äventyra arbetstillfällen i norra Sverige och leda till att vi i Europa istället ökar vår metallimport från länder med långt lägre miljö- och klimatkrav.

Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall och Per Ahl, vd Svemin

 

Denna artikel publicerades i NSD den 21 februrari.


Foto: Svemin / Bea Tigerhielm