SveMin: Moratorium inte hållbar strategi

Hur Sverige har blivit en av världens modernaste gruvnationer är ingen framgångssaga. Tvärtom. Det är en berättelse om motgång. Tusen år av utmaningar under och ovan jord har gjort oss till dem vi är. Listan över våra innovationer är lång. Men listan över vilka som drivit oss att genomföra dem är tyngre: Det är alla ni som fått oss att inse vår betydelse för omvärlden. Tack.

SveMIn skriver idag en replik på tisdagens debattinlägg i Svenska dagbladet:

”På Brännpunkt (24/2) skriver en rad forskare att den svenska mineralpolitiken bör genomgå en omfattande omarbetning. De föreslår en utredning för att ta fram en ”hållbar mineralstrategi”. Låt oss stanna upp vid begreppet hållbarhet en stund.

Om man inte har kunskap och förståelse för dess innebörd, då vill man inte, eller kan inte, ta ansvar för hur välstånd byggs i tredje världen, eller hur hela samhällen i Norrlands inland utvecklas med gruv-, ren- och turistnäring sida vid sida. På ett hållbart sätt. Våra metaller är grundämnen och därmed oförstörbara. Hållbara. De kan användas gång på gång. Det gör vi. Gruvbolaget Boliden har till exempel världens största anläggning för återvinning av elektronikskrot. Det finns ett samband mellan metallutvinning från malm och återvinning, nämligen att båda är viktiga och nödvändiga för samhällsbyggandet. Det finns inte tillgängliga metaller i dag så det räcker till världens välstånd, därför är gruvor nödvändiga. Det är ett oomstritt faktum.

Och någonstans ifrån måste malmen komma.

Sverige har unika förutsättningar för gruvbrytning i ett globalt perspektiv. Omfattande malmresurser, starka gruvbolag och en tydlig och krävande mineral- och miljöprövningsprocess. Ska vi då inte ta vårt ansvar och utvinna de malmtillgångar som finns? Många av dem i Norrlands inland. Där har KTH, Umeå och Linköpings universitet inga arbetsplatser. Där har däremot den svenska gruvnäringen hundratals disputerade medarbetare, flera hundra civilingenjörer, miljöspecialister, tusentals tekniker, flera tusen kunniga underjordsarbetare, flera tusen entreprenörer, många starka bolag som ägs av samer som kombinerar sitt företagande inom gruvnäringen med aktiv renskötsel.

Alla dessa människor finns på plats från Kiruna i norr till Slite i sydost och bidrar till en hållbar utveckling, genom att förse Sverige och världsmarknaden med riktigt bra produkter med extremt bra energi- och miljöprestanda.

Gruvbranschen tycker också att det behövs fler forsknings- och innovationsinsatser för att tillverka produkter som lättare kan återvinnas och för att utveckla smartare återvinningsteknik. Men sätt inte det i motsatsförhållande till att allt smartare och miljömässigt bättre tekniker forskas fram på gruvsidan. En paus för prospektering, ett moratorium, som artikelförfattarna föreslår, är inte ett hållbart sätt att argumentera.

Tack, ”Sveriges gruvrealistiska forskarnätverk” och alla andra som utmanat oss så här långt. Fortsätt gärna! Fortsätt att göra svensk gruvnäring till en berättelse om motgång. Det gör vår gemensamma kamp för global välfärd till en framgång.

PER AHL vd SveMin, branschorganisationen för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige”

Per Ahl, vd SveMin