Ryssland, Ukraina & råmaterial

Rysslands invasion av Ukraina riskerar att rita om de globala handelsflödena under mycket lång tid framöver.

I Europa konsumerar vi ungefär en fjärdedel av världens metaller, men producerar endast 3 procent. Kriget i Ukraina och sanktionerna mot Ryssland – ett av världens största gruvländer – har skapat en helt ny spelplan för EU:s råmaterialförsörjning.

>> Se frukostseminariet från den 27 april här inspelat från Teams

>> Ladda hem rapporten här

Kommer länder med mer demokratisk värdegrund försöka minska sitt strategiska beroende av mindre demokratiska länder och fokusera handelsrelationer till länder med lägre politisk risk? Kommer EU:s nya energiplan REPower EU, som syftar till att bland annat minska EU:s beroende av rysk gas, att ytterligare öka behovet av metaller då EU nu vill öka omställningstakten från fossilbaserade energislag till mer metallintensiva energilösningar som vindkraft? Vilken potential har Sverige att bidra med fler och mer metaller till denna omställning?

Detta och mycket mer diskuterades under det frukostseminarium som Svemin ordnade i samband med att Magnus Ericsson från RMG consulting presenterade rapporten Rysslands och Ukrainas metall- och mineralproduktion och dess betydelse för EU och världen. Ryssland är en betydande producent och exportör av bland annat nickel, palladium och vanadin. Betydelsen av nickel för batteritillverkning har dessutom ökat då batteritillverkare försöker komma bort från den geopolitiskt utsatta metallen kobolt. Rapporten ger en ger en bild av hur Rysslands invasion av Ukraina påverkar handelsflöden av metaller på kort och lång sikt.

Vid seminariet deltog också Maria Sunér, vd Svemin, Johan Sjöberg, säkerhets- och försvarspolitisk rådgivare, Svenskt Näringsliv, Erika Ingvald, enhetschef SGU och Maria Rosendahl, näringspolitisk chef Teknikföretagen.

Bättre och mer effektiva tillståndsprocesser krävs

Maria Sunér, vd Svemin, menar att det nya geopolitiska läget tydliggör vikten av både Sveriges och Europas förmåga att försörja sig själva med viktiga råmaterial.

– Min förhoppning är att detta ska leda till bättre förutsättningar för att både prospektera och starta ny produktion av primära råvaror i Europa. Det är något vi verkligen måste ta tag i, säger Maria.

Vad är det som konkret måste till för att kunna öka gruvbrytningen i Sverige?

– Dels så är det tillståndsprocesserna. Det är ju den käpphästen som vi i gruvnäringen drivit under lång tid. Det är ett intrikat system med många olika delar – allt från våra myndigheters agerande, till våra politikers sätt att se på gruvnäringen, till den detaljorienterade miljölagstiftningen, både på svensk nivå men också EU-nivå. Här behöver vi ta ett helhetsgrepp och säkra att vi faktiskt har möjlighet att få fram dessa råvaror. Men också att det är möjligt att gå hela vägen, från prospektering till att på sikt öppna ny produktion av råmaterial i en gruva, i Sverige och i Europa, avslutar hon.