Anmärkningsvärt agerande från en svensk myndighet

Vi ser en oroande utveckling i samband med miljöprövningar av utvinningsindustrin, där tendensen går mot processer som tar lång tid och allt oftare handlar om detaljfrågor. I branschen är vi oroade över vilka konsekvenser detta kan få på sikt, både för gruvindustrin men även för andra verksamheter som omfattas av tillståndskrav enligt miljöbalken och som ligger i anslutning till ett Natura 2000-område.

Den planerade kalktäkten i Bunge på norra Gotland har varit föremål för domstolsprocesser i snart tio år. Bolagets ansökan om tillstånd har passerat genom åtskilliga juridiska instanser och just nu prövas fallet (för tredje gången) i Mark-och Miljööverdomstolen.

Mark- och miljödomstolen lämnade tillstånd till kalktäkterna på Bunge Stucks och Bunge Ducker i juni 2014. Tillstånden överklagades i somrasav bland annat Naturvårdsverket. Först nu, strax innan dom kommer att meddelas i ett annat kalkärende på Gotland (Klinthagen) och när domstolens huvudförhandling är inplanerad för de två andra, har Naturvårdsverket yttrat sig till Miljödepartementet för att upplysa om att detta är verksamheter som enligt Naturvårdsverket får tillåtlighetsprövas av regeringen. Redan 2006 upplyste Naturvårdsverket regeringen om samma sak för Nordkalks planerade kalkstensbrytning i Bunge Ducker, men regeringen konstaterade då att det inte fanns skäl för regeringen att pröva tillåtlighetenutan beslutade att ärendet skulle avgöras i domstol.

Vi kan inte tolka Naturvårdsverkets yttrande på annat sätt än att Naturvårdsverket inte har fullt förtroende för den etablerade svenska rättsprocessen, med specialdomstolar som prövar och beslutar i fråga om tillstånd till miljöfarliga verksamheter.

Genom Naturvårdsverkets yttrande till Miljödepartementet måste verket dra slutsatsen att mark- och miljödomstolen har gjort en felaktig bedömning, när domstolen kommit fram till att de verksamheterna inte kommer att påverka Natura 2000-områdena på ett otillåtet sätt. Det är en oroande utveckling om Naturvårdsverket allt oftare anser sig veta bättre än våra mark- och miljödomstolar när det gäller att kunna bedöma olika verksamheters omgivningspåverkan. Detta kommer att leda till fler överklaganden av tillståndsdomar, vilket tar tid och skapar osäkerhet om prövningsprocessen. Detta i ett läge där utredningen i lägre instans vanligen redan har pågått i minst ett år och där myndigheter och andra berörda haft möjlighet att framföra synpunkter och begära komplettering av ansökan.

I en radiointervju 2014-11-17 (Sveriges Radio, P4 Gotland) upplyser Naturvårdsverket att det förts diskussioner med Miljödepartementet om saken och Naturvårdsverket drar slutsatsen att detta bara är de första fallen. Alla motsvarande verksamheter i anslutning till Natura 2000 kommer att anmälas till regeringen på motsvarande sätt. Under intervjun nämns gruvor specifikt som en bransch vars ärenden kommer att anmälas till regeringen för eventuell tillåtlighetsprövning.

Om Naturvårdsverkets föresatser blir praxis kan det få förödande konsekvenser, inte bara Gotland utan även stora delar av den svenska mineralnäringen samt antagligen för många andra typer av verksamheter.

Många gruvor är belägna i landskap som Norr-och Västerbotten, som har många Natura 2000-områden avsatta. Normalt sker tillståndsprövningen av mark- och miljödomstolar med särskild kompetens inom miljölagstiftning och miljöteknik.  Miljönyttan av att regeringen ska tillåtlighetspröva i stort sett samtliga verksamheter kan diskuteras. De negativa konsekvenserna ur företagsekonomiskt och samhällsekonomiskt perspektiv är däremot uppenbara.

SveMins slutsatser utifrån det yttrande som Naturvårdverket har lämnat till Miljödepartementet samt den radiointervju som Naturvårdsverket gav är följande.

• SveMin upplever att Naturvårdsverket saknar förtroende för mark- och miljödomstolarnas arbete.
• Naturvårdsverket accepterar inte utfallet i enskilda miljödomar.
• Naturvårdsverket utmanar systemet med särskilda mark- och miljödomstolar som prövar om, och under vilka förutsättningar, som miljöfarliga verksamheter får bedrivas.
• Naturvårdsverket förefaller försöka påverka prövningen med processtekniska medel när framgång inte nås i sakfrågor, genom att vända sig till regeringen.

  SveMin anser att det är anmärkningsvärt att en central myndighet agerar på det här sättet. Vi har ett väl utvecklat system med omfattande miljölagstiftning, förprövning av miljöfarliga verksamheter, kompetenta specialdomstolar som noga granskar planerade verksamheter och en rad olika tillsynsmyndigheter som bevakar verksamheter i drift. Systemet möjliggör att så kallade miljöfarliga verksamheter kan bedrivas med begränsad och i vissa fall helt obetydlig påverkan. Men det förutsätter också att inblandade parter visar respekt för varandra och att systemet inte utnyttjas för att till varje pris stoppa verksamheter som av domstolar har bedömts kunna bedrivas på ett miljömässigt godtagbart sätt.

  Per Ahl, vd SveMin