Vi tycker

Vi tycker att tillgång till mark ska prövas i mer effektiva och förutsägbara processer

Dagens tillståndsprövningar tar ofta lång tid, är ibland otydliga i vad som krävs och emellanåt dessutom oförutsägbara. Det här kan påverka investeringsviljan och i förlängningen den svenska konkurrenskraften. Regelverket bör därför ses över.

Utvinning av mineralfyndigheter är en komplex operation och tar många år av förberedelser. Hela processen från sökande efter mineralfyndigheter till faktisk utvinning av mineralen är dessutom mycket kapitalkrävande. Detta är en utmaning i sig eftersom det tar lång tid innan verksamheten ger ekono­misk utdelning.

Hur kommer det sig då att vi vill utveckla gruvnäringen i Sverige? Jo, för att utvinning av metaller och mineral är helt grundläggande för ett modernt samhälle och för att det i Sverige finns geologiska förutsättningar att göra detta. För att fortsätta en hållbar utveckling av samhället behöver staten veta var i landet det finns mineralförekomster och om dessa går att utvinna. Eftersom staten inte själv prospekterar landets mineralförekomster är det nödvändigt att det görs på annat sätt, genom privata aktörer. Detta förutsätter i sin tur ett stabilt regelverk som möjliggör och uppmuntrar såväl prospektering som brytning av landets fyndigheter. Tillgång till mark är en förutsättning för att prospektera efter och bryta mineral och detta regleras särskilt i minerallagen. Parallellt med minerallagen tillämpas även miljöbalken och annan miljölagstiftning för att göra rimliga avvägningar till skydd för miljön.

När olika intressen ställs mot varandra

Till skillnad från många andra industrier går det inte att bestämma var en gruva ska placeras. Den måste vara där den geologiska fyndigheten finns. I prövningen av en eventuell gruvverksamhet avgörs vad som är lämplig markanvändning på platsen för den tilltänkta gruvan. Reglerna om detta finns i 3-4 kap. miljöbalken och prövas i samband med ansökan om bearbetningskoncession. I denna prövning kan det ibland uppkomma frågor om konkurrerande markanspråk. Det är inte ovanligt att mineralfyndigheten finns i ett område som redan är utpekat som riksintresse för andra ändamål såsom rennäring, naturvård och/eller friluftsliv. Samtidigt kan även områden som innehåller mineral vara klassade som riksintressen. Om de olika intressena är oförenliga måste det göras en avvägning vilket intresse som i det aktuella fallet väger tyngst.

I praktiken handlar det inte sällan om att väga bevarandeintressen mot exploateringsintressen. I debatten hörs ofta att bevarandeändamålen är mer ”hållbara” och den ekologiska aspekten framhålls som viktigare än den samhällsekonomiska aspekten. Det är olyckligt. Det går inte att bedriva en hållbar utveckling utan att ta hänsyn till både samhällets och naturens behov. Ibland går de inte att förena, men ofta går det att med hänsyn och olika former av skyddsåtgärder minimera omgivningspåverkan och ändå bedriva samhällsnyttig gruvverksamhet. I myndigheternas prövning av dessa frågor är det viktigt att det görs en allsidig bedömning så att besluten uttrycker vad som bäst tillgodoser våra olika allmänna intressen.

Inom prospekterings- och markområdet verkar Svemin för:

  • Att områden som bör utses som riksintressen för värdefulla ämnen och mineral är av lämplig storlek och att bedömningsprocessen är ändamålsenlig och effektiv
  • Att processerna för prövning av undersökningstillstånd och bearbetningskoncession är ändamålsenliga och effektiva.
  • Att all prospekteringsverksamhet sker i enlighet med regelverk och god praxis.
  • Att bidra till kunskap av och förståelse för om att gruvnäringen tillför nödvändiga och återvinningsbara råvaror och om varför den svenska gruvnäringen bidrar till hållbar utveckling.