Kritiska råvaror

Metaller och mineral är avgörande för det moderna samhället och inte minst för att klara klimatmålen

Vårt samhälle har ett stort behov av metaller och mineral. Behovet ökar dessutom ständigt. Frågan har ytterligare aktualiserats i och med den pågående coronapandemin när leverantörskedjor snabbt har brutits och gränser stängts. I Europa konsumerar vi ungefär en fjärdedel av världens råvaror, men producerar endast tre procent. Vi är till stor del beroende av import.

EU har tagit krafttag för att säkerställa tillgången på avgörande metaller och mineral. Hösten 2020 publicerades den senaste listan som anger vilka metaller och mineral som kritiska för EU tillsammans med flera konkreta åtgärder för att öka EU:s självförsörjningsgrad. Att öka antalet gruvor i EU är en av åtgärderna som EU-kommissionen pekar på.

De kritiska råvarorna väljs ut efter två viktiga kriterier: ekonomisk betydelse och tillgångsrisk.

EU pekar på fyra områden av avgörande betydelse:

• robusta värdekedjor för EU:s industri
• minskat beroende av primära råvaror genom stärkt cirkulär ekonomi
• ökad produktion och bearbetning av råvaror inom EU
• diversifierad försörjning genom hållbar internationell handel

Behovet ökar snabbt

Det finns tydliga globala trender och tendenser som visar att behoven och efterfrågan på de kritiska råvarorna kommer att öka drastiskt framöver. Mycket pekar på att de nya energiteknikerna inom solceller, elnät och biobränsle kommer att kräva stora mängder av till exempel sällsynta jordartsmetaller, kobolt och rutenium.

För att kunna tillverka så kallade permanenta magneter, som används framför allt till vindkraftverk och elektriska fordon, behövs neodym (Nd), dysprosium (Dy) och praseodym (Pr) – alla tre är exempel på sällsynta jordartsmetaller. Behovet av dessa beräknas öka med ungefär 250 procent under perioden 2020–2030. Flera av de sällsynta jordartsmetallerna behövs också för produktion av elfordon; det går åt 1–2 kg mer än vid produktion av konventionella bilar. Att efterfrågan ökar syns också på prisutvecklingen, till exempel ökade priset på neodymium och praseodymium med cirka 60 procent under perioden juli till och med september 2017.

2017 såldes det cirka 4 miljoner elfordon. År 2030 kommer försäljningen att, enligt prognoserna, vara uppe 50 miljoner per år. Det betyder att för att kunna få fram tillräckligt med bland annat neodymium och praseodymium, behöver betydligt större mängder av sällsynta jordartsmetaller utvinnas. Samma trend gäller även för litium och kobolt. Enbart för elbilsbatterier och energilagring kommer EU att behöva 18 gånger mer litium år 2030 än idag; och upp till 60 gånger mer år 2050.

Ökad brytning i Europa är nödvändigt

Det kommer att dröja till 2100 innan återvinningen kan stå för hälften av den mängd av sällsynta jordartsmetaller som vi räknar med att Europa och världen behöver då. Det behövs alternativ. Det alternativ som kommissionen bedömer som mest säkert och mest realistiskt, ur försörjningssynpunkt, är en ökad gruvdrift i Europa. En europeisk gruvbrytning kan successivt säkerställa tillgångarna av vissa kritiska mineral och metaller och samtidigt begränsa den oetiska och olagliga utvinningen i framför allt Afrika.

Antalet kritiska råvaror (CRM) ökar ständigt

2011 presenterades den första så kallade kritiska listan och innehöll då 14 CRM (critical raw material). 2014 kom den andra versionen, då med 20 CRM. Den tredje versionen presenterades 2017 och antalet CRM hade då ökat till 27 stycken. Den senaste listan som alltså presenterades hösten 2020 innehåller 30 CRM. Antalet ämnen har alltså ständigt ökat på EU:s lista.

2020 års kritiska lista innehåller: antimon, baryt, bauxit, beryllium, borater, flusspat, fosfatmineral, fosfor, gallium, germanium, grafit, hafnium, indium, lätta sällsynta jordartsmetaller (LREE), tunga sällsynta jordartsmetaller (HREE), kisel, kobolt, koks, litium, magnesium, naturgummi, niob, platinagruppens metaller (PGE), skandium, strontium, tantal, titan, vanadin, vismut och volfram.

> Läs mer om samtliga CRM på den senaste listan – vad materialen används till och hur potentialen ser ut i Sverige – här.

Parallellt med den uppdaterade listan presenterade kommissionen också en handlingsplan och en framtidsstudie som tar upp de råvaror som är av avgörande för att klara omställningen till en grön och digital ekonomi, och på samma gång stärka EU:s självförsörjningsgrad.

Handlingsplanen tittar på nuvarande och framtida utmaningar och föreslår åtgärder för att minska Europas beroende av tredjeländer, diversifiera utbudet från både primära och sekundära källor och förbättra resurseffektivitet och cirkularitet samtidigt som man främjar ansvarsfull inköp över hela världen. De sammanlagt tio åtgärderna kommer att främja övergången till en grön och digital ekonomi.

Sverige är redan i dag EU:s mesta gruvnation och kommer därmed att spela en viktig roll för att säkerställa EU:s försörjningstrygghet av metaller och mineral. Allt tyder på att den betydelsen kommer att öka.

Källor: SGU, EU-kommissionen

Läs mer

> Rapport – Study on the EU’s list of Critical Raw Materials (2020) Final Report

> Handlingsplan – Critical Raw Materials Resilience: Charting a Path towards greater Security and Sustainability

> Framtidsstudie – Critical Raw Materials for Strategic Technologies and Sectors in the EU – A Foresight Study

> EU:s kritiska lista – Fourth list of critical raw materials for the EU of 2020

> Pressmeddelande – Commission announces actions to make Europe’s raw materials supply more secure and sustainable