Antimon

Baryt

Bauxit*

Beryllium

Borater

Flusspat

Fosfatmineral

Fosfor

Gallium

Germanium

Grafit

Hafnium

Indium

Kisel

Kobolt

Koks

Litium*

Lätta jordartsmetaller (LREE)

Magnesium

Naturgummi

Niob

Platinagruppens metaller (PGM)

Skandium

Strontium*

Tantal

Titan*

Tunga jordartsmetaller (HREE)

Vanadin

Vismut

Volfram

Antimon

Vad: Antimon (Sb) är en silvervit spröd, smältbar metall med dålig elektrisk- och värmeledningsförmåga.

Det viktigaste användningsområdet är som flamskyddande medel. Grundämnet och dess föreningar används även i batterier, plast, gummi, glas, papper och färg. Begränsade ledande egenskaper gör att antimon har fått en växande betydelse inom halvledartekniken. Små mängder av antimon används också i legeringar för att förstärka vissa egenskaper, som ökad hårdhet eller styvhet.

Bryts: Kina, Bolivia, Ryssland. Kina hade 2011 omkring 86 procent av produktionen av antimon. På tio år har priset på antimon fyrdubblats, mycket på grund av Kinas mer kontrollerade export.

Potential i Sverige: Förekomster med antimonförande sulfosalter finns bland annat i Dalsland, Värmland och i fjällkedjan. Antimon är ett problematiskt grundämne i malmproduktionen om det inte effektivt avlägsnas från slutprodukter som till exempel koppar vid anrikning av komplexa malmer. Detta är för att antimonet påverkar mekaniska och elektriska egenskaper hos kopparn negativt. Önskvärt vore att kunna plocka ut antimonet och koncentrera det till en säljbar produkt, ett område där det bedrivs forskning idag. Ingen brytning sker idag.

Baryt

Vad: Baryt är ett mineral vars kemiska beteckning är bariumsulfat. Baryt är mycket svårlösligt i vatten och är därför, trots grundämnet bariums giftighet, i princip ogiftigt för människor.

Barytpulver används exempelvis som kontrastvätska vid skiktröntgen. Ur baryt framställs bariumkarbonat, som i sin tur används vid tillverkning av LED-skärmar, tillsats i färger, keramik och plaster.

Bryts: Globalt sett är Kina, Indien och Marocko de största producenterna av baryt och står tillsammans för 60 procent av världsproduktionen. Inom EU hämtas baryt mestadels från Kina och Marocko samt i mindre skala från Tyskland och ett antal andra EU-länder.

Potential i Sverige: Goda fyndigheter finns i bland annat Gällivare och Vilhelmina. Äldre och nedlagda baryttäkter finns på Alnön utanför Sundsvall. Ingen brytning sker idag.

Bauxit*

Vad: Bauxit är en jordart eller sedimentär bergart som består av mellan 25 och 55 viktsprocent aluminium samt spårhalter av gallium och är den huvudsakliga källan för produktion av dessa två metaller.

Bryts: Världens största bauxitförekomst finns i Australien, som också står för 28 procent av världsproduktionen. Andra stora världsproducenter är Kina (20 procent) och Brasilien (13 procent). Endast en bråkdel av EU-ländernas behov tillgodoses av produktion inom EU, vilken sker i Grekland (12 procent) och Frankrike (1 procent), den resterande delen importeras från Guinea i Västafrika (64 procent) och Brasilien (10 procent).

Potential i Sverige: Inga kända förekomster finns.

Beryllium

Vad: Grundämnet beryllium (Be) ger extraordinära egenskaper till vissa tekniskt viktiga material som vi behöver i vårt moderna samhälle.

Beryllium används i allt från mekanik, raketmotorer, flygplan, röntgendiffraktometrar, laserborrar, elektriska kretsar och som moderatorsmaterial i kärnkraftverk. Det är en utmärkt isolator, har hög värmeledningsförmåga och smältpunkt och är mycket starkt med låg densitet.

Bryts: Bara två berylliummineral har ekonomisk betydelse, bertrandit och beryll. Bertranditen, med mindre än en procent beryllium, bryts i huvudsak i USA medan beryll (som kan innehålla ungefär fyra procent beryllium) bryts i övriga världen. USA hade år 2011 omkring 90 procent av världsproduktionen av beryllium. De övriga tio procenten kom framför allt från Kina.

Potential i Sverige: I Sverige kan beryllium framförallt hittas bundet till beryll i granitiska pegmatiter. Mineralet har tillvaratagits vid brytning av pegmatiter framför allt i nordvästra Östergötland och Västmanland men aldrig i stor utsträckning. Norr om Köping finns en av Sveriges berylliumfyndigheter. Potential för större och andra typer av mineraliseringsformer finns, men otillräckligt undersökt. Ingen brytning sker idag.

Borater

Vad: Borater är oorganiska salter och består av metalliska grundämnen, till exempel järn, kalcium, natrium eller magnesium, som bundits till boratjoner. I naturen finns över 100 olika boratmineral. Dessa utgör viktiga malmmineral för framställning av grundämnet bor (B).

Borater är också viktiga för tillverkningen av säkerhetsglas, skyddsglas och andra specialprodukter inom glasindustrin, där boraterna ger glaset högre slitstyrka och värmetålighet.

Bryts: De största fyndigheterna av borater finns i Turkiet, Kalifornien (USA), Ryssland och Chile. Det är även här den största produktionen sker. Behovet av borater inom EU tillgodoses för närvarande till 98 procent av import från Turkiet.

Potential i Sverige: Boratmineral är väldigt ovanliga i jordskorpan och inga större fyndigheter är kända i Sverige. Mineralet ludwigit, ett magnesium-järn-borat, har dock hittats på flera platser i Sverige, bland annat i järnmalm både i Bergslagen och i de nordliga malmregionerna. En annan plats där boratmineral hittats är i Mossgruvan i Värmland. Ingen brytning sker idag.

Flusspat

Vad: Flusspat, även kallad fluorit, är ett mineral som kan förekomma i många vackra färger men som i sin rena form är färglös. Omkring hälften av all flusspat används i tillverkning av fluorvätesyra som är en mycket starkt frätande och giftig syra som kan lösa upp glas.

Fluorvätesyra används bland annat i rening av aluminium och uran och etsning av glas och kisel, men även vid framställning av teflon och freoner. Flusspat har även stora användningsområden inom stål- och aluminiumframställning.

Bryts: Den största producenten av flusspat är Kina, med över hälften av världsproduktionen år 2010. Mexiko kommer efter med 18 procent, följd av Mongoliet, Ryssland och Sydafrika. EU stod år 2010 för tre procent av världsproduktionen, med brytning i Spanien, Tyskland och Storbritannien.

Potential i Sverige: Kända fyndigheter finns bland annat nordväst om Storuman i Västerbottens län. Ingen brytning sker idag.

Fosfatmineral

Vad: Fosfatmineral är den viktigaste källan till fosfor. Fosfatmineral används främst för framställning av gödningsmedel för användning inom jordbruk. I mindre skala framställs även fosforämnen för andra ändamål samt för elementär fosfor, alltså det rena grundämnet fosfor.

Bryts: 2019 var Kina den största producenten av fosfatmineral med 48 procent av världsmarknaden, följt av Marocko (11 procent) och USA (10 procent). Efterfrågan inom EU möttes med produktion i Finland (16 procent) och import från bland annat Marocko (24 procent) och Ryssland (20 procent). Importbehovet från länder utanför unionen uppgick till 84 procent.

Potential i Sverige: Goda förekomster i apatitjärnmalmer som bryts av LKAB. Projektet ReeMAP syftar bland annat till att tillvarata fosfor genom återvinning och förädling av gruvavfall.

Fosfor

Vad: Fosfor är ett mycket reaktivt, icke-metalliskt grundämne som tillhör kvävegruppen i det periodiska systemet. Fosfor är ett livsviktigt grundämne för alla levande organismer. Ämnet utgör nödvändiga byggstenar i både DNA och RNA, är nödvändigt för transport av energi i cellerna och krävs för så kallad fosforylation som driver cellernas natrium-kaliumpump.

Elementär fosfor används både i ren form och för framställning av olika fosforämnen som inte kan tillverkas direkt ur fosfatmineralen. Användningsområden inkluderar bland annat metallurgi, kemiteknik, pyroteknik, medicin, livsmedelstillsatser och i tändstickor.

Bryts: Kina (74 procent), Kazakstan (9 procent) och Vietnam (9 procent) är de största producenterna. Ingen produktion fanns 2019 inom EU och behovet tillgodosågs till sin helhet med import från Kazakstan (71 procent), Vietnam (18 procent) och Kina (9 procent).

Potential i Sverige: Goda förekomster i apatitjärnmalmer som bryts av LKAB. Projektet ReeMAP syftar bland annat till att tillvarata fosfor genom återvinning och förädling av gruvavfall.

Gallium

Vad: Gallium är en silvervit metall med låg smältpunkt, endast 30 grader Celsius. Gallium bildar föreningar med flera ämnen, bland annat arsenik och kväve och dessa föreningar har goda halvledaregenskaper och används bland annat i integrerade kretsar, lysdioder (LED) och solceller. På grund av den låga smältpunkten används även gallium till vissa legeringar, medicinska instrument och som tandfyllningar.

Bryts: 2019 var Kina den största producenten av gallium med 79 procent av all produktion, motsvarande 172 ton gallium, följt av Tyskland (8 procent) och Ukraina (5 procent).

Potential i Sverige: Fyndigheter finns, men otillräckligt undersökt. Bryts inte idag.

Germanium

Vad: Germanium är ett gråvitt, skimrande halvmetalliskt grundämne. Det är hårt, men skört, och har halvledaregenskaper. Det har högt brytningsindex och låg dispersion, vilket gör det användbart i fiberoptik och infraröd optik.

Andra användningsområden är i katalysatorer inom produktion av PET och solceller. I framtiden förväntas användning inom fiberoptik och solceller öka mer och mer, särskilt inom fiberoptik där inget alternativt material hittats. Mer än hälften av all germanium används till fiberoptik och infrarödoptik, en fjärdedel till katalysatorer och omkring 15 procent till elektronik och solceller.

 Bryts: Ryssland har ungefär hälften av de totala germaniumreserverna medan Kina kommer tvåa med omkring 30 procent. Omkring 80 procent av produktionen sker dock i Kina följt av Finland, Ryssland och Kazakstan.

Potential i Sverige: Fyndigheter finns, men otillräckligt undersökt. Bryts inte idag.

Grafit

Vad: Grafit består av rent kol, precis som diamanter. Trots detta finns det stora skillnader mellan dem som beror på kolatomernas uppbyggnad. Atomerna i diamant har ett kubiskt kristallsystem medan kolatomerna i grafit förekommer i plana ytskikt.

Grafit har många användbara egenskaper, bland annat är den mjuk, lätt, flexibel och har en hög smältpunkt på 3 390 grader Celsius. Det används till stor del som eldfast material och smörjmedel inom industrier och är viktig vid tillverkning av stål, samt inom bilindustrin i bland annat bromsbelägg, avgassystem och motorer. Andra användningsområden är som anoder i batterier och i blyertspennor.

Bryts: Omkring 68 procent av världens tillgångar av grafit finns i Kina, med Indien och Brasilien efter på fjorton respektive sju procent. Europas konsumtion av naturlig grafit uppskattas till ungefär 123 000 ton (2012), vilket är tretton procent av världens konsumtion. Nordamerika ligger på nio procent, medan Asien konsumerar 67 procent av all grafit i världen. EU importerar omkring 100 000 ton grafit varje år.

Potential i Sverige: Stora tillgångar finns. SGU uppskattar (2014) siffran till omkring 3 miljoner ton grafit. Brytning har förekommit till och från i Hälsingland de senaste åren.

Hafnium

Vad: Hafnium (Hf) är ett metalliskt grundämne som endast utgör några miljondelar av jordskorpans sammansättning. Flera av de förekommande hafniumisotoperna är goda neutronabsorbenter, vilket gör att de kan användas i styrstavar för kärnkraftverk.

Hafniums exceptionella antikorrosiva egenskaper gör att den kan användas i så kallade superlegeringar för att öka korrosionsbeständigheten hos dessa. Vissa hafniumföreningar har mycket höga smältpunkter, till exempel hafniumkarbid som smälter först vid 3 890°C, och kan används för att tillverka eldfasta material.

Bryts: Globalt sett står Frankrike (49 procent) och USA (44 procent) för nästan hela världsproduktionen. Behovet inom EU tillgodoses av produktion i Frankrike (84 procent) och genom begränsad import från Storbritannien (5 procent) och andra länder utanför EU. Frankrikes produktion gör dock EU som helhet till nettoexportör, varför importbehovet kan sägas vara obefintligt. Produktionen i Frankrike sker dock av ett enda företag, varför europeiska kommissionen ändå anser tillgången inom EU som kritisk.

Potential i Sverige: Höga halter har konstaterats i norra Småland, men inga brytvärda förekomster är kända. 

Indium

Vad: Indium gör dagens datorer och smartphones möjliga, men få fyndigheter finns i världen. Indium är en silvrig metall som är mycket mjuk och formbar. Det har en låg smältpunkt och är lätt att legera med andra metaller.

Den största användningen för indium är tillsammans med tenn i indium-tenn-oxid (ITO). Mer än hälften av allt indium används som ITO till plattskärmar i datorskärmar, mobiltelefoner och tv-apparater. ITO är både genomskinligt och elektriskt ledande och kan därför användas för pekskärmar.

Bryts: Indium utvinns idag endast som en biprodukt vid annan brytning, bland annat av zink. Raffinering av indium sker främst i Kina med 48 procent av totalproduktionen (2019) med Sydkorea (21 procent), Japan och Kanada (åtta procent) efter. Även om en viss produktion sker inom EU, bland annat i Belgien, så kan EU primärt ses som en importör av indium.

Potential i Sverige: Fyndigheter har hittats, bland annat i Bergslagen, men ingen brytning sker idag.

Kisel

Vad: Kisel är det näst vanligaste grundämnet i jordskorpan efter syre. Silikatmineral, vilka innehåller kisel och syre, är den helt dominerande mineralgruppen i skorpan. Kisel är den mest använda halvledaren inom elektronikindustrin, men kisel är även en viktig halvmetall i aluminiumlegeringar. Rent kisel är en halvledare som används i nästan alla transistorer, kretskort, processorer och solceller som tillverkas idag. Kvarts (kiseldioxid, SiO2) är den mest betydande källan till kisel.

Bryts: Den största producenten av kisel är Kina med omkring 66 procent av världsmarknaden (2019). Andra stora producenter är USA (åtta procent), Brasilien (sju procent) och Norge (sex procent). EU konsumerar över en halv miljon ton kisel varje år och är till mycket stor del en importör av ämnet.

Potential i Sverige: Flertalet kända fyndigheter av ren kvarts på flera platser, men ingen brytning sker idag.

Kobolt

Vad: Kobolt (Co) är en hård, glänsande silvergrå metall med många användningsområden. Kobolt har en hög smältpunkt och är ferromagnetisk, vilket gör kobolt användbart i permanenta magneter. Legeringar och superlegeringar, legeringar med högpresterande egenskaper, är ett stort användningsområde för kobolt, som gör att legeringarna kan bli mycket hårda och hållfasta samt få en hög smältpunkt, vilket efterfrågas i konstruktionen av bland annat jetmotorer, rymdskepp och turbiner.

Batterier är ett annat användningsområde för kobolt, där det används i litiumjonbatterier, nickelkadmiumbatterier och i nickel-metallhydridbatterier. Ett annat växande användningsområde för kobolt är inom bioteknologi, där kobolt används i medicin, tandvård och fermenteringsprodukter.

Uppladdningsbara batterier i elbilar och elektronikprodukter, som exempelvis mobiltelefoner, är ofta av typen litiumjonbatterier. De metaller som finns i katoden tillsammans med litium kan vara kobolt, mangan eller nickel i olika kombinationer.

Bryts: Kobolt utvinns nästan utan undantag tillsammans med andra metaller. Kobolt utvinns framför allt i nickel- och koppargruvor. Demokratiska republiken Kongo (DRK) står för 59 procent av världsproduktionen av kobolt. Här finns världens viktigaste koboltreserver, över tre miljoner ton kobolt, i vad som kallas Centralafrikanska kopparbältet. 12 länder står för resterande världsproduktion, exempelvis Kina, Kanada och Zambia, med mellan 4 och 7 procent av marknaden. Inom EU sker brytning av kobolt i Finland och Nya Kaledonien (Frankrike).

Potential i Sverige: Flertalet fyndigheter har hittats på flera platser, bland annat i Kleva gruva, Bergslagen, Kiruna och kring Skellefteå. Ingen brytning sker idag.

Koks

Vad: Koks skapas genom pyrolys av kol (exempelvis stenkol). Pyrolys sker genom att stenkolen upphettas till höga temperaturer, flera hundra grader Celsius, i en syrefri miljö. Detta gör att ingen förbränning sker. Produkten som blir kvar, koks, har en hög viktandel rent kol. Nästan all koks används som bränsle inom framför allt stålindustrin, men en viss del används också som metallurgiskt kol, där kolet blandas in direkt i legeringar.

Bryts: Den största producenten, och användaren, av koks är Kina med strax över hälften av världsproduktionen. Därefter följer Australien, Ryssland och USA. EU stod år 2010 för fyra procent av världsproduktionen, främst från Polen och Tjeckien. För att möta behovet av koks inom EU så importeras omkring 40 miljoner ton, ungefär hälften av det totala behovet. Importen kommer främst från USA och Australien.

Potential i Sverige: Inga betydande kolfyndigheter finns. Ingen brytning sker idag.

Litium*

Vad: Litium (Li) är en alkalimetall och det lättaste grundämne som är i fast form vid rumstemperatur. Metallen upptäcktes år 1817 av svensken Johan August Arfwedson och utgör endast cirka 20 miljondelar av jordskorpans totala kemiska sammansättning.

Litiumjonbatterier tillverkas av just litium och är en av de viktigaste uppladdningsbara batterityperna som används i mobiltelefoner och datorer. Litium används också som flussmedel för att sänka smältpunkten och viskositeten hos kiseldioxid vid tillverkning av glas och keramik.

Bryts: De största litiumreserverna finns i Sydamerika, där metallen utvinns genom avdunstning av litiumhaltiga saltlösningar som finns i reservoarer under markytan. Inom EU finns stora kända förekomster i Portugal, där det också skett mycket prospektering i närtid. Globalt sett är Chile (44 procent), Kina (39 procent) och Argentina (13 procent) de största producenterna. Inom EU finns viss produktion i Portugal, men större delen av behovet tillgodoses genom import från framförallt Chile (78 procent), USA (8 procent) och Ryssland (4 procent). Återvinning anses inte alls kunna bidra till litiumförsörjningen. Vid Cínovec i nordvästra Tjeckien, precis vid gränsen mot Tyskland, finns ett lovande litiumprospekt där möjligheterna för brytning för närvarande undersöks.

Potential i Sverige: Har tidigare utvunnits som både huvud- och biprodukt i ett par gruvor inom Skelleftefältet. Ett antal kända litiumfyndigheter finns också i Norrbottens, Västernorrlands, Gävleborgs och Stockholms län. Ingen brytning sker idag.

Lätta sällsynta jordartsmetaller (LREE)

Vad: Sällsynta jordartsmetaller är en grupp grundämnen, så kallade övergångsmetaller, där lantan (La), cerium (Ce), praseodym (Pr), neodym (Nd), prometium (Pm), samarium (Sm), europium (Eu), gadolinium (Gd), terbium (Tb), dysprosium (Dy), holmium (Ho), erbium (Er), tulium (Tm), ytterbium (Yb) och lutetium (Lm) ingår.

I vissa sammanhäng räknas även grundämnena skandium (Sc) och yttrium (Y) som sällsynta jordartsmetaller. Många av dessa grundämnen upptäcktes under 1800-talet genom studier av material från svenska gruvor, framförallt från Ytterbygruvan på Resarö i Stockholms skärgård (Gd, Tb, Ho, Er, Tm och Yb) men även från Bastnäsfältet i Västmanland (Ce och La).

Gruppen sällsynta jordartsmetaller förkortas ofta REE (rare-earth elements). De kan delas in i grupperna LREE och HREE (light respektive heavy rare-earth elements), där LREE innefattar den till atomvikt lättare halvan av serien lantan-lutetium och HREE den tyngre. Dessa två grupper skiljer sig delvis vad gäller förekomstsätt, produktion, efterfrågan och prisbild, varför de upptar varsin plats på europeiska kommissionens lista över kritiska material.

De sällsynta jordartsmetallerna kan användas för att tillverka starka magneter för användning i elektriska motorer, för bruk i industri eller fordon. Sådana magneter används även i elektriska generatorer, som behövs för elproduktion i olika typer av kraftverk.

Bryts: Globalt sett är Kina den i särklass största producenten med 86 procent av världsproduktionen, följt av Australien (6 procent) och USA (2 procent). Inom EU möts efterfrågan med import från Kina till respektive 99 procent (LREE) och 98 procent (HREE).

Potential i Sverige: Ingen brytning sker idag. Brytning har tidigare skett i Västmanlands län och diskussioner har förts angående öppnande av en helt ny gruva vid Norra Kärr i nordligaste Jönköpings län. Kända fyndigheter finns även på andra platser, till exempel i nordöstra Småland och runtom i Bergslagen. I Kiruna finns REE bundet i apatitjärnmalm. LKAB:s projekt ReeMAP syftar bland annat till att tillvarata REE genom återvinning och förädling av gruvavfall.

Magnesium

Vad: Magnesium är en silvergrå, mjuk metall med atomnummer 12 i det periodiska systemet. Det är lättare än aluminium och har hög hållfasthet, vilket har gjort den till den tredje mest använda metallen i konstruktionsmaterial efter järn och aluminium. Fördelen med att använda magnesium är främst att det är mycket lättare än både stål och aluminium vilket gör att man bland annat kan göra bilar som drar mindre bränsle.

Magnesium används även i avsvavlingsprocesser inom stålindustrin. Magnesium är även en livsviktig byggsten för allt liv då det hjälper till att bygga upp nukleinsyror. Magnesiumbrist kan orsaka högt blodtryck och spasmer, men även depressioner och ångest bland människor.

Bryts: Kina hade år 2019 den största brytningen av magnesium med 89 procent av världsproduktionen. USA (4 procent), Israel (3 procent) och Brasilien (2 procent) var efter.

Potential i Sverige: De huvudsakliga fyndigheter som magnesium utvinns från är magnesit, dolomit, evaporiter och havsvatten. I Sverige finns stora fyndigheter av dolomit i bland annat Sala. Det finns även vissa fyndigheter av olivin och talk, andra mineral som innehåller magnesium. Ingen brytning sker idag.

Naturgummi

Vad: Naturgummi framställs från mjölksaft som skördas från gummiträdet. Gummiträdet förekommer vilt växande i Amazonas regnskogar men planterade bestånd finns längs tropikerna över hela världen. Gummits elastiska egenskaper gör att det kan användas som stöt- och vibrationsdämpande material i olika typer av maskiner. Dess ogenomträngliga egenskaper tas tillvara i tätpackningar, slangar, med mera, där läckage av vätskor av gaser ska undvikas. Bland annat regnkläder och dykutrustning tillverkas av gummi på grund av dess vattenavstötande egenskaper. Gummi är även en god elektrisk isolator.

Tappas: Globalt sett är de största producenterna av naturgummi Thailand (33 procent), Indonesien (24 procent) och Vietnam (7 procent). Därtill finns produktion i flera länder i Syd- och Sydostasien, Syd- och Mellanamerika samt Afrika.

Potential i Sverige: Nej.

Niob

Vad: Niob (Nb) är ett metalliskt grundämne som utgör cirka 20 miljondelar av jordskorpans kemiska sammansättning. Grundämnet är kemiskt mycket likt metallen tantal, varför den döpts efter den lydiska prinsessan Niobe som är dotter till Tantalos i den grekiska mytologin.

Inblandning av små mängder niob i stål ökar avsevärt dess hållfasthet, så kallat höghållfast stål används inom fordonsindustrin och vid konstruktion av viss infrastruktur. Niobinnehållande superlegeringar har mycket hög värmestabilitet och används bland annat i jet- och raketmotorer. Vissa niobiumlegeringar är supraledare och används bland annat som elektromagneter i magnetresonanstomografi, d.v.s. magnetröntgen, och partikelacceleratorer.

Bryts: Globalt sett är Brasilien (92 procent) och Kanada (8 procent) i princip de enda producenterna av Niob. Inom EU tillgodoses hela behovet genom import från just dessa länder.

Potential i Sverige: Kända mineraliseringar finns i bland annat Söderhamns och Sollefteå kommuner och fler undersökningar pågår. Ingen brytning sker idag.

Platinagruppens metaller (PGM)

Vad: Platinagruppens metaller (förkortade till PGM) består av sex grundämnen: platina, iridium, osmium, palladium, rodium och rutenium. Alla platinagruppens metaller är ädelmetaller och har stor motståndskraft mot korrosion och oxidation. De påverkas väldigt lite av de flesta syror och alkalier. De har även hög smältpunkt och smidbarhet.

Palladium och platina är de vanligaste metallerna i gruppen och är också de som säljs och används mest. Metallernas höga pris gör att de endast används till vissa specifika ändamål. Nästan hälften av all produktion av PGM går till bilkatalysatorer, där inget ersättningsmaterial finns tillgängligt. Andra användningsområden är exempelvis inom kemikalie- och oljeindustrin och i elektronik. PGM används även i smycken, på grund av deras egenskaper och höga värde.

Bryts: PGM förekommer nästan alltid tillsammans i mineral. Den största produktionen av PGM sker i Sydafrika med 58 procent av världsproduktionen (2019). Det är även här de största reserverna finns, upp mot 95 procent. Efter följer Ryssland med 24 procent av världsproduktionen, följt av Zimbabwe på sju procent. Viss brytning har skett de senaste åren inom EU i Polen och Finland.

Potential i Sverige: Vissa fyndigheter finns i bland annat Härjedalen. Större fyndigheter finns i Finland. Ingen brytning sker idag.

Skandium

Vad: Skandium (Sc) upptäcktes i Sverige år 1879 av kemisten Lars Fredrik Nilson och är namngivet efter Skandinavien. I vissa sammanhang räknas skandium som en sällsynt jordartsmetall trots att den inte tillhör lantanoidgruppen i det periodiska systemet. Ämnet utgör ungefär 20 miljondelar av jordskorpans totala kemiska sammansättning.

Skandium används för att skapa aluminiumlegeringar med låg vikt och hög hållfasthet, användningsområdet är främst inom flyg- och rymdteknik. Ett annat användningsområde är för tillverkning av elektrolytmaterial till så kallade fastoxidbränsleceller

Bryts: Skandium produceras som biprodukt vid brytning av järnmalm, sällsynta jordartsmetaller, titan, zirkonium, uran eller nickel i gruvor i Kina (66 procent), Ryssland (26 procent) och Ukraina (7 procent). Behovet inom EU tillgodoses helt av import från framförallt Storbritannien (98 procent) och Ryssland (1 procent).

Potential i Sverige: Vissa fyndigheter finns, men kunskapsläget är lågt. Mer undersökning krävs varpå fler förekomster väntas. Ingen brytning sker idag.

Strontium*

Vad: Strontium (Sr) tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller i det periodiska systemet och utgör cirka 0,04 procent av jordskorpans totala kemiska sammansättning.

Strontium används för tillverkning av keramiska magneter, så kallade ferritmagneter, som används i olika elektroniska komponenter. Metallen används dessutom i olika aluminiumlegeringar. Inom medicin används isotopen Sr-89 för behandling av prostatacancer och långt framskriden bencancer. Den kemiska föreningen strontiumklorid används i tandkräm för att motverka ilningar i tänderna. I fyrverkerier och annan pyroteknik ger inblandning av strontiumkarbonat och andra strontiumsalter flamman en djup röd färg.

Bryts: Globalt sett står Spanien (31 procent), Iran (30 procent) och Kina (19 procent) för större delen av världsproduktionen, men även Argentina, Mexiko och Turkiet har viss produktion. Inom EU tillgodoses behovet helt av produktionen i Spanien.

Potential i Sverige: Inga kända fyndigheter.

Tantal

Vad: Tantal (Ta) är ett metalliskt grundämne som upptäcktes år 1802 av den svenske kemisten Anders Ekeberg, det utgör ungefär 2 miljondelar av jordskorpans totala kemiska sammansättning.

Den största användningen för tantal är i tillverkning av elektroniska komponenter, framförallt kondensatorer och högeffektsresistorer. Tantal används för att skapa superlegeringar med hög smältpunkt, styrka och duktilitet (förmåga att deformeras utan att spricka), vilka används i jetmotorer, kärnreaktorer, värmeväxlare, kirurgiska instrument och implantat.

Tantal klassas tillsammans med tenn, guld och volfram, av Europeiska kommissionen som konfliktmineral. Dessa mineral utvinns till viss del i konfliktdrabbade områden och ett problem med detta har varit att pengar från utvinningen används av lokala krigsherrar och grupperingar för att finansiera väpnade konflikter. Det förekommer också att utvinningen av dessa mineral sker under fruktansvärda förhållanden för människor i områdena med tvångsarbete, tvångsförflyttningar och andra brott mot mänskliga rättigheter. Här kan du läsa mer om konfliktmineral.

Bryts: Globalt sett är Demokratiska republiken Kongo (DRK) (33 procent), Rwanda (28 procent) och Brasilien (9 procent) de största producenterna och EU:s behov tillgodoses genom import från dessa länder. Större kända tillgångar finns även i Australien och Kanada.

Potential i Sverige: Kända fyndigheter finns, bland annat i Västernorrlands, Jämtlands, Gävleborgs och Stockholms län. Nya undersökningar pågår. Ingen brytning sker idag.

Titan*

Vad: Titan (Ti) är ett metalliskt grundämne som utgör cirka 0,6 procent av jordskorpans totala kemiska sammansättning. Även om titan är en relativt vanligt förekommande metall så är det svårt att hitta förekomster som är tillräckligt koncentrerade för att vara ekonomiskt brytvärda. Titan utvinns därför sällan från de primära bergarterna, utan från rutil- och ilmenithaltiga tungsandsförekomster.

Titan används för att skapa starka och lättviktiga metallegeringar för användning i flyg-, rymd- och försvarsindustrin. Majoriteten av utvunnen titanmalm används för framställande av titandioxid, som blandat används som pigment i färger, papper, tandkräm och plastprodukter. Smycken och klockor kan tillverkas av titan eller legeringar där titan ingår.

Inom medicinteknik används titan för tillverkning av olika implantat, detta tillvaratar metallens osseointegrerande egenskaper som innebär att benvävnaden efter läkning växer ihop med implantatytan.

Bryts: Globalt sett är Kina (45 procent), Ryssland (22 procent) och Japan (22 procent) de största producenterna av titan. I vår närhet finns Norge som 2019 stod för cirka 4 procent av världsproduktionen av ilmenit.

Potential i Sverige: Kan utvinnas som biprodukt i vissa järnmalmer. Vissa fyndigheter finns i bland annat Småland, Hälsingland och Lappland. Ingen brytning sker idag.

Tunga sällsynta jordartsmetaller (HREE)

Vad: Lätta sällsynta jordartsmetaller (LREE)

Gruppen sällsynta jordartsmetaller förkortas ofta REE (rare-earth elements). De kan delas in i grupperna LREE och HREE (light respektive heavy rare-earth elements), där LREE innefattar den till atomvikt lättare halvan av serien lantan-lutetium och HREE den tyngre. Dessa två grupper skiljer sig delvis vad gäller förekomstsätt, produktion, efterfrågan och prisbild, varför de upptar varsin plats på europeiska kommissionens lista över kritiska material.

Bryts: Globalt sett är Kina den i särklass största producenten med 86 procent av världsproduktionen, följt av Australien (6 procent) och USA (2 procent). Inom EU möts efterfrågan med import från Kina till respektive 99 procent (LREE) och 98 procent (HREE).

Potential i Sverige: Ingen brytning sker idag. Brytning har tidigare skett i Västmanlands län och diskussioner har förts angående öppnande av en helt ny gruva vid Norra Kärr i nordligaste Jönköpings län. Kända fyndigheter finns även på andra platser, till exempel i nordöstra Småland och runtom i Bergslagen. I Kiruna finns REE bundet i apatitjärnmalm. LKAB:s projekt ReeMAP syftar bland annat till att tillvarata REE genom återvinning och förädling av gruvavfall.

Vanadin

Vad: Vanadin (V) är ett metalliskt grundämne som utgör cirka 120 miljondelar av jordskorpans totala kemiska sammansättning. I naturen förekommer en uppsjö så kallade vanadatmineral, det vill säga mineral som har vanadatjonen som huvudsaklig byggsten. Med ökad efterfrågan har andra källor fått undersökas och i dagsläget produceras det mesta vanadinet från vanadinhaltig magnetit (en järnoxid) som utvinns ur ultramafiska magmatiska bergarter.

Vanadin används framförallt till stålproduktion där redan små inblandningar ger avsevärd förhöjd hållfasthet hos slutprodukten. Liknande effekter uppnås även vid legering med aluminium och titan. Vissa vanadinlegeringar utgör också supraledande material. Olika vanadinföreningar används i stor utsträckning inom kemiindustrin som katalysatorer, alltså ämnen som påskyndar en kemisk reaktion utan att själva vare sig produceras eller konsumeras.

Vanadin kan även användas för att tillverka så kallade flödesbatterier. Sådana batterier lämpar sig för storskalig energilagring i elnät, exempelvis för att jämna ut produktionen från högvarierande energikällor som vind och solkraft.

Bryts: Vanadin produceras främst i Kina (55 procent), Sydafrika (22 procent) och Ryssland (19 procent). Hela EU:s efterfrågan tillgodoses genom import.

Potential i Sverige: Kända mineraliseringar finns i Småland, Dalarna, Gästrikland, Härjedalen och Jämtland. Prospektering har också bedrivits i bland annat Jämtland och Skåne. Ingen brytning sker idag.  

Vismut

Vad: Vismut (Bi) är ett metalliskt grundämne som är mycket sällsynt, det utgör bara ungefär 10 miljarddelar av jordskorpans totala sammansättning. Vismut utvinns framförallt som biprodukt vid produktion av metaller som exempelvis bly, koppar, tenn, molybden och volfram.

Vismuthaltiga föreningar används i läkemedel mot diarré, bakteriellt orsakade magsår, ögoninfektioner, med mera. Vissa vismutföreningar används även i djurfoder. Vismut har relativt hög densitet, nästan lika hög som bly, men anses till skillnad från bly inte vara giftigt. Vismut kan därför i många fall användas som ett giftfritt ersättningsmaterial för bly, till exempel i ammunition för jaktvapen, sänken till fiskeutrustning och i lödtenn.

Metallen är också viktig för tillverkning av legeringar med låg smältpunkt. Dessa kan användas som lödningsmaterial, i utlösningsmekanismen hos branddetektorer och sprinklers, eller i gjutarbeten som kräver hög precision som inom till exempel tandvård.

Bryts: De största producenterna av vismut är Kina (85 procent), Laos (7 procent) och Mexiko (4 procent). Behovet inom EU tillgodoses nästan uteslutande genom import från Kina.

Potential i Sverige: Tidigare bröts vismut i Dalarna. Kända mineraliseringar finns även på flera platser i Bergslagen. Ingen brytning sker idag.

Volfram

Vad:  Volfram (W) är ett sällsynt metalliskt grundämne som endast utgör ungefär en miljondel av jordskorpans totala sammansättning. I naturen förekommer volfram blanda annat i mineralen wolframit och scheelit, vilka också är de viktigaste malmmineralen för produktion av volfram.

Volfram är kanske mest känt för sin användning som glödtråd i traditionella glödlampor, men dess höga styrka och smältpunkt gör metallen lämplig för användning i en rad olika filament, värmeelement, svetselektroder, med mera. Metallens goda ledningsförmåga och relativa ovilja att delta i kemiska reaktioner gör den användbar inom elektronik.

Andra volframbaserade föreningar utgör mycket hårda och slitstarka material, som till exempel volframkarbid. Dessa används till bland annat knivar, borrar, sågar samt kross- och malningsutrustning för metall-, trä-, gruv-, olje- och byggindustrin.

Bryts: Globalt sett är Kina (69 procent), Vietnam (7 procent), USA (6 procent), Österrike (1 procent) och Tyskland (1 procent) de viktigaste producenterna av volfram.

Potential i Sverige: Tidigare gruvor och andra kända fyndigheter finns i stora delar av landet från Småland i söder till Norrbotten i norr. Potentialen för nya fyndigheter bedöms som god om nya undersökningar genomförs. Ingen brytning sker idag.

Källor: SGU, EU-kommissionen