"Det finns inget EU-krav på skydd för Ojnareskogen"
- 2015-08-19
- 09:32
- Debatt
Hög grad av nationell självförsörjning ställs inom kort mot ökat importberoende, dyrare transportkostnader och högre miljöbelastning. Det är vad som ligger i vågskålen när regeringen nu avgör framtiden för den svenska kalkindustrin, skriver Per Ahl, vd för branschorganisationen SveMin.
Det drar ihop sig i frågan om de planerade kalkbrotten på norra Gotland. Trycket i debatten har ökat rejält. Carl Schlyter (MP) och Annika Lillemets (MP) har rätt i att beslut i frågan är mycket efterlängtat. Det har varit många år av osäkerhet för alla inblandade. Men medan debattinläggen från sommargotlänningar och miljöaktivister trummar allt intensivare på porten till Rosenbad måste vi påminna oss om att den industri som finns kvar i Sverige inte kan tas för given.
Industrijobben och exportinkomsterna från industrin finns bara kvar så länge Sverige är ett konkurrenskraftigt industriland. Därför kan inte Sverige slarva med industrins förutsättningar. Ju hårdare global konkurrens, desto mer behöver vi anstränga oss för att vår industri består. Går regeringen på Schlyter och Lillemets linje, riskerar det leda i rakt motsatt riktning.
Tre viktiga klargöranden:
Det finns inget krav från EU som innebär att Sverige måste skydda Ojnareområdet. Schlyter och Lillemets är dessvärre inte ensamma om att upprepa denna felaktighet i debatten. Det Sverige måste göra är att – på Gotland – skydda havsgrottor och områden för tumlare. Sverige har dock valt att utöver EU-kraven lägga ett uppdrag, ett uppdrag med tydligt angiven lägre prioritet. Det handlar om att åtgärda eventuella andra nationellt identifierade brister i nätverket. De föreslagna Natura 2000-områdena är alltså frivilliga avsättningar.
Helhetssyn och konsekvensanalys saknas. Trots att områdena i stora delar också är utpekade som riksintressen för värdefulla ämnen eller mineral nämns detta överhuvudtaget inte i förslaget. Inte heller förlusten av hundratals permanenta arbetstillfällen. Den här bristen på konsekvensanalys och helhetssyn är anmärkningsvärd. Förslaget som lämnats kan inte betraktas som annat än en snäv politisk viljeyttring utan vare sig rättslig grund eller omvärldsanalys.
Nationell självförsörjning av kalk hotas. Kalk är viktigt för att Sverige ska kunna ställa om till en grönare samhällsutveckling och används bland annat för rening av dricksvatten, avloppsvatten, sjöar och vattendrag. 2/3 av den kalk vi använder i Sverige har sitt ursprung på Gotland. Utan Gotland skulle vi tvingas in i ett dyrt och miljöbelastande importberoende av en grundläggande resurs för vårt moderna samhälle. Hur ska det värderas ur miljösynpunkt?
En fortsatt utveckling av kalkstensindustrin på norra Gotland kan kombineras med ett bevarande av biologisk mångfald. Det finns goda möjligheter att undanta andra områden på Gotland än just de nu föreslagna.
Om regeringen stoppar den gotländska kalkproduktionen vore det ett djupt industrifientligt beslut som skulle få komplicerade och negativa effekter i flera viktiga sektorer av svensk ekonomi. Att Sverige har en omfattande egen produktion är en fördel att värna om. Äventyra den inte.
Per Ahl, vd Svemin