Aktuellt

Romsons kalkbeslut skapar rättsosäkerhet

På måndagen meddelade regeringen att Ojnareområdet på norra Gotland avsätts som Natura 2000-område. Att regeringen mitt under pågående rättsprocess går in och fattar ett beslut som blir avgörande för utgången i målet är direkt anmärkningsvärt.

Miljöminister Åsa Romson (MP) tvingar nu in Sverige i ett ökat importberoende med högre miljöbelastning som följd. Det är priset för Sveriges nya Natura 2000-områden på norra Gotland.

När regeringen på måndagen presenterade Gotlands nya och utvidgade Natura 2000-områden var innehållet väntat. Väntat, men inte mindre ett väldigt beklagligt besked. Beklagligt för dem som nu förlorar jobbet, för företagen, för Gotland men också för landet Sverige när två tredjedelar av vår kalkförsörjning slås ut.

I området som nu blir Natura 2000 har både Nordkalk och SMA Mineral ansökt om att bryta kalk och båda fallen prövas just nu i Mark- och miljööverdomstolen. För Nordkalks del har processen pågått i över tio år och företaget har en lagakraftvunnen dom som bland annat anger att riksintresset för mineralutvinning har företräde framför naturvårdsintresset med avseende på den planerade Bungetäkten.

Att regeringen trots detta, mitt under pågående rättsprocess går in och fattar ett beslut som blir avgörande för utgången i målet och som kommer förhindra den planerade kalkstensbrytningen är direkt anmärkningsvärt.

Om Natura 2000 på det här sättet kan användas som ett verktyg för att stoppa industrietableringar har inte bara mineralnäringen anledning att känna oro för den prejudicerande effekten av detta beslut. Vad blev det av den återindustrialiseringslinje som Stefan Löfven drev?
I sammanhanget måste också lyftas fram hur underlaget till gårdagens Natura 2000-beslut har arbetats fram. Det finns inget EU-krav på att peka ut just de här områdena till Natura 2000, utan det handlar i sin helhet om nationella avsättningar men med tillämpning av EU-lagstiftningen.
Inför nationella avsättningar behövs det helhetsbedömningar och konsekvensanalyser för hur ett Natura 2000-område påverkar övriga intressen.
Delar av de här områdena är utpekade riksintressen för mineral enligt miljöbalken – trots det har såväl Naturvårdsverket som länsstyrelsen ignorerat den bedömningen. Underlaget förefaller enbart vara grundat på naturskyddsintressen.

Avsaknaden av hänsyn till och överväganden om andra intressen gör detta till ett ofullständigt beslutsunderlag.

Detta är ytterst allvarligt eftersom regeringens beslut kommer att få stora konsekvenser både på landets försörjningstrygghet när det gäller basråvaror i olika industriella processer samt sysselsättningen i en hel region.

Vi är helt övertygade om att man hade kunnat hitta andra stora sammanhängande områden att skydda.

Jämförelsevis är de områden som skulle tas i anspråk av kalknäringen små. De områden som Nordkalk och SMA Mineral har ansökt om för kalkbrytning utgör 170 respektive 51 hektar.

Kalkbrytningen har alltså ansökt om mindre än 1 procent av den areal som redan är skyddad i olika former av reservat. Det betyder mindre än 1 promille av länets yta.

Det hade gått att hitta andra områden att skydda – för att samtidigt kunna bevara den svenska kalkindustrin. Men den politiska viljan fanns uppenbarligen inte. Det här är baserat på en nationell tillämpning av EU-rätten men tyvärr i avsaknad av en konsekvensanalys.
Avslutningsvis vill vi också återkomma helt kort till vad kalken används till. Den kalk som bryts på norra Gotland används i stor utsträckning inom den svenska gruv- och stålindustrin.

Det är framför allt den gotländska kalkens kemiska och fysikaliska egenskaper är avgörande i tillverkningen. De gör att kalken håller ihop på ett bra sätt, vilket är avgörande i den tekniska (metallurgiska) processen hos bland annat SSAB.

Kalkstenen har också en låg halt av kisel vilket är nödvändigt för egenskaperna hos LKAB:s framgångsrika järnmalmspellets. Kalk renar också vårt dricksvatten, neutraliserar försurade sjöar och vattendrag och återvinner och behandlar avloppsvatten. Kalk är med andra ord helt nödvändig i omställningen till en grön samhällsutveckling.

När nu den svenska självförsörjningsgraden kapas rejält tvingas Sverige dessvärre in i ett dyrt och miljöbelastande importberoende av den här grundläggande resursen i vårt moderna samhälle. Hur förklarar du miljönyttan med det, Åsa Romson?

Per Ahl, vd, SveMin, branschorganisationen för gruvor, mineral- och metallproducenter i Sverige.

Länk till artikeln i Dagens Industri