”En onödigt försiktig bedömning”

Den som driver en gruva är skyldig att ta hand om avfallet. Det gör de svenska gruvbolagen. En färsk utredning menar dock att det inte finns tillräckligt mycket pengar avsatta och i media dras felaktigt slutsatsen att gruvföretagen inte kan betala. Kerstin Brinnen, branschjurist på Svemin, reder ut vad som gäller.

Utredarna hävdar att de ekonomiska säkerheterna för efterbehandling behöver uppgå till så mycket som 6,3 miljarder kronor för att vara på en betryggande nivå. Ligger det något i det?

-Det är svårt att säga exakt hur stora säkerheter som borde vara avsatta och det handlar alltid om en prognos. Säkerheterna bestäms för varje verksamhet för sig och görs enligt en komplex bedömning av vilka åtgärder som kommer behövas i framtiden och hur mycket de kan kosta. Utredarnas förslag bygger på att säkerheterna inte bara ska vara tillräckliga, de ska också vara avsatta med marginal. Detta är något helt nytt.

Det finns ju flera exempel på när skattebetalarna fått stå för notan, t ex gruvorna i Blaiken och Svärtträsk. Hur kan man veta att det verkligen finns medel som täcker efterbehandling?

-Först, jag vill verkligen understryka att de företag som är aktiva idag är mycket ansvarsfulla, det ser man när man tittar på vad bolagen gör och har gjort på platser med avvecklade verksamheter. Sen, när det gäller gruvorna i Blaiken och Svärtträsk, så fick de sina tillstånd för länge sen. Sedan dess har regelverket både ändrats och skärpts. Det är bra. Med nuvarande regelverk skulle det inte gå att få tillstånd med så otillräckliga säkerheter som de hade.

Analysen visar att de kostnadsberäkningar som ligger till grund för dagens säkerheter bygger på alltför optimistiska antaganden. Ligger det ingenting i utredarnas resonemang?

-Huruvida avsatta medel skulle räcka till vid en konkurs går inte att uttala sig om med 100% säkerhet. Jag hoppas att vi slipper se fler svenska gruvföretag i konkurs och istället har en stark gruvnäring framför oss. Men vi välkomnar tydligare regler för hur säkerheten ska beräknas.

Utredarna föreslår också att beräkningen ska inkludera ett osäkerhetspåslag och ta hänsyn till framtida pris- och löneutveckling. Är inte dagens system tillräckligt säkert?

-Man kan säga att utredarnas förslag innehåller både livrem och hängslen. Först har man låtit konsulter räkna på hur mycket dagens verksamheter skulle kunna kosta att stänga om verksamheterna läggs ner. Den beräkningen är nog ganska konservativ, dvs. den utgår från ett högt kostnadsläge. Dessutom föreslår utredarna att det ska göras en osäkerhetsanalys där säkerhetsbeloppet bestäms. Detta gör man för att ta höjd för den teoretiska risken att säkerheterna – även med de nya och tydligare reglerna för beräkning som föreslås – ändå inte skulle räcka till. Också denna osäkerhetsbedömning är konservativ. Den utgår från att det avsatta beloppet bara kommer att räcka i 75% av de eventuella fallen att en gruva går i konkurs. Jag tror att detta är en onödigt försiktig bedömning med de andra förändringar som föreslås.

Utredarna menar också att kraven på efterbehandlingsåtgärder ska dokumenteras i en särskild efterbehandlingsplan så det blir tydligt vad som ska åstadkommas. Denna plan ska revideras minst vart femte år. Vad säger branschen om det?

-Det är bra att planen revideras när verksamheten ändras. Då kan man återkommande bedöma om säkerhetens storlek motsvarar det aktuella behovet. Det är viktigt att både företag och myndigheter betraktar planen som ett levande dokument, och inte fastnar i detaljer som leder till utdragna ärenden. Gruvbranschen är för alla förändringar som bidrar till ett effektivt och ändamålsenligt beslutsfattande.

FAKTA

Gruvavfallsfinansieringsutredningen presenterade sina slutsatser den 29 juni.

Foto: Calle Eklund/V-wolf [GFDL or CC BY 3.0 ], from Wikimedia Commons